tisdag 31 december 2013

Nyårslöften

1. Uppfylla mina drömmar
Åka till Argentina och dansa tango
2. Inte jobba så hårt
Jobba 80 %
3. Våga säga ifrån
Det är en plikt att säga emot när folk uttalar sig rasistiskt 
4. Ha bättre kontakt med mina vänner
Jag börjar med att ringa och önska gott nytt år
5. Var glad



Källla: The Top Five Regrets of the Dying 
             Bronnie Ware



måndag 30 december 2013

Kallelse till årsmöte

Nyårsafton 2013. 
Pessimister utan gränser har årsmöte och dagordningen nedan ska godkännas och debatteras innan klockan slår tolv
 
Censurenheter: jobbar dygnet runt åt regimer som gör allt för att dölja sanningen med skräckexempel som Nordkorea, Eritrea, Etiopien och Malawi.

Övervakning: Edward Snowden NSA och FRA. Den personlig integriteten.

Uppsägningar: närmare 400 journalister fick sparken

Upplagan: rasar

Åtal: mot journalister som gör sitt jobb.

Gisslan och fängslade: Dawit Isaac, Magnus Falkehed, Niclas Hammarström samt över 200 andra  världen över sitter fängslade bara för att de är journalister.

Lagar och förordningar: Ungern följs av Spanien i EU ligan av länder som gör inskränkningar av pressfriheten 

Neddragningar: stängda lokalredaktioner, indragna korrespondenttjänster, miljö och politik bevakningen sattes på undantag.

Självcensur: rädslan hos journalisten sprider sig för att vara obekväm inför sanningen och cheferna.

Klickmonster: antal träffar räknas mer än kvalitén på nätet. Tumme upp för Sex och våld.

Död: antal dödade journalister under uppdrag slog nya rekord.

PR: planterade nyheter fick större utrymme i media.

Mediarådgivare: debiterade rådvilla politiker för undervisningen av enkla knep att hålla sig undan sanningen.

Hot: mot redaktioner och journalister från kriminella ligor. Rädda regeringar med underrättelsetjänsten i främsta ledet.

Förbud: Svenska fotolagen. Nya fotoförbud allt från landstingen till barnens luciafirande.

Skvaller: DN Söndag, DN världen och hela featureredaktionen läggs ner. Kan vi få det bekräftat innan årets slut?

I pausen kan ni i smågrupper pröva att diskutera något positivt

Skvaller: DN storsatsar och kommer ut med ett magasin med ett innehåll av berättande journalistik med dokumentära bilder som syns på ett glättat papper likt Di. (Obekräftade uppgifter)

De fyra fotograferna: återanställdes av Chicago Sun-Times när man insåg att fotokompetensen inte sitter i kameran utan i händerna på fotografen. Yes We Can.

Reportrar och fotografer: fortsätter att jobba lånsiktigt med ämnesval som kräver tid och engagemang.

Idéer: vi ska ge läsarna det som andra inte ser, pröva så får ni se.

söndag 29 december 2013

Nöjda läsare

©Lisa Thanner


























När annonsmarknaden sviker kan man alltid lita på Lisa

I helgens tidning hade Lisa Thanner ett resereportage från Havanna. Innan jul visade hon mig de tre uppslagen som var helt blanka från annonser men fyllda med bilder som påminde mig om Alex Webbs sätt att fotografera.
Det kommer inte se ut så här säger hon nästan urskuldande, det kommer vara lite annonser här och där. Men det fanns inte en annons på de tre uppslagen i helgen.

Så här i efterhand misstänker jag starkt att Lisa helt enkelt köpte upp annonsplatsen för att kunna få in så många bilder som möjligt. Inte helt otroligt med tanke på hur Lisa jobbar. När den planerade jobbresan till Kuba ställdes in åkte hon privat och resultatet ser ni här.
När allt numera räknas i pengar känns det dock tryggt att Lisas bilder får det utrymme som de förtjänar. En läsare som blir glad och överraskad över innehållet behåller gärna tidningen och den vinsten kan vi inte vara utan.

Nästa år visar Lisa sina bilder på Hotel Havanna i Varberg, med vernissage den 25 januari.


©Lisa Thanner
























©Lisa Thanner
























lördag 28 december 2013

Årets Bild

Aj aj varför ska man behöva vakna upp ur den här drömmen.

I år har lyssnat på mitt hjärta och det blir svårt att hitta bilder till årets bild tävlingen. Men man kan ju alltid drömma.
Lycka till och Honor To The Brave säger jag till mina kollegor som i dessa tider jobbar dygnet runt för att få klart sina bilder till tävlingen.
Om man är nominerade är det som Nobelfesten och när man är utanför är det Schlagerfestival.
Jag kanske ska ta en stödvila och fortsätta drömma.

Nyhetsbild Sverige:
Magnus Sundberg
Nyhetsreportage Sverige:
Magnus Sundberg/GP
Vardagsliv Sverige:
Magnus Sundberg/GP
Bildreportage Sverige:
Magnus Sundberg/GP
Nyhetsbild Utland:
Magnus Sundberg/GP
Vardagsbild Utland:
Magnus Sundberg/GP
Bildreportaget Utland:
Magnus Sundberg/GP
Porträtt:
Magnus Sundberg/GP
Porträttserie:
Magnus Sundberg/GP
Sportbild:
Magnus Sundberg/GP
Sportreportage:
Magnus Sundberg/GP
Feature:
Magnus Sundberg/GP
Kultur/Nöje:
Magnus Sundberg/GP

fredag 27 december 2013

Tittare söker kvalité


Besökte en släkting i julhelgen som hade köpt en 60 tums tv som upptog halva rummet. Imponerande om man vill se kvalitets filmer men ett större elände om man fastnar framför kvällens utbud av filmer på några av tv kanalerna. Program som innehåller reklam med löftet om större lycka ju mer du handlar: Bonde söker fru, Miljonjakten, Sällskapsresan, Real housewifes of Vancouver, Karate kid tre, Paradise hotel julspecial. USA:s fulaste hem, Snuten i Hollywood III.

Men det finns filmer då man önskade att man hade en bio i vardagsrummet.
Utan avbrott för reklam visar K special i kväll geniet från Flen med Hans Gedda. I väntan på Gedda kan man ägna 48 minuter åt att stirra på skärmen och se filmen om 

torsdag 26 december 2013

Tal till folket




Under julhelgen har vi kunnat höra ett antal tal och publicerade uttalande av kända personer.
 Zlatan ventilerade sin syn på damfotbollen i Expressen och höjde sig själv till skyarna med ett uttalande som  -De kan få en cykel med min autograf så blir det bra, säger Ibrahimovic och poängterar att det är behandlingen av Anders Svensson som han vänder sig mot, inte sakfrågan.
-All respekt för damerna, men de ska få efter det de spelar in. Man ska jämföra på det sättet.
Andra personligheter har fått chansen att utveckla sitt engagemang i form av personliga tal.Valet av Edward Snowden som brittiska Channel 4:s alternativa jultalare talar för sig själv.

Utdrag av:
Kungens tal -I år har jag haft möjligheten och förmånen att få representera Sverige vid extra många tillfällen. Tillsammans med Drottningen reste jag i april till Kroatien för ett statsbesök.
Påvens tal – Jag bjuder in icke-troende att åtrå fred. Anslut er till oss med er åstundan om fred, en önskan som vidgar era hjärtan.
Edward Snowdens tal -Barn som föds i dag kommer aldrig att veta vad personlig integritet är.
Men det är ingen som slår The Great Dictator, så vi låter Charlie Chaplin prata till punkt.

onsdag 25 december 2013

Mellandagsrea


En promenad i Jönköping på självaste julafton. Budskapet går knappast att missförstå.

tisdag 24 december 2013

Född under Ockupation


Om jag inte hade haft min tro kunde jag blivit terrorist säger den Palestinska prästen Mitri Raheb när han visar mig runt i sitt Betlehem som omringas av en mur av taggtråd. Jag var där för att fotografera muren som byggts runt Jesus födelsestad. Mitri valde dialog och lyfte problemet internationellt, nu skickar han den här hälsningen till oss på andra sidan muren. 
God Jul på er

måndag 23 december 2013

Allvarligt brott


Om jag hade jobbat som fotograf och publicerat den här bilden hade jag begått ett allvarligt brott.

Nordkorea, Eritrea eller någon annan totalitär stat? Nej det är ett land likt Sverige när det handlar om demokrati och rätten att uttrycka sig eller var kanske man ska tillägga. Spanien har trots protester från andra EU länder, juridiska experter samt alla oppositionspartier infört en lag som bland annat innebär att det är förbjudet att fotografera poliser under en demonstration.

Regeringspartiet konservativa Partido Popular har tack vare egen majoritet lyckats driva igenom lagen som kallas för medborgarlagen med fastställda bötessummor på mellan 100 000 och 600 000 euro beroende på vilket brott som begåtts. I mitt fall skulle böterna handla om 30 000 euro vilket är straffet för att fotografera en polis i arbete. Om jag dessutom lagt in en satirisk bild på en politiker låt säga på El ministro de Justicia i bloggen hade jag krävts på ytterligare 30 000 euro.

Den nya lagen strider mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter, Artikel 10 - var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning  

Jag är rädd för att mina bilder jag tog den 20 november i Madrid 1989 på Franco anhängare som manifesterade till minnet av diktatorn inbringar pengar istället för böter i dagens Spanien.
Nu väntar jag bara på att man ska riva upp beslutet som togs 2007 som förbjuder politiska massmöten till minne av Franco.

Om jag som spansk fotograf och bloggare hade avslutat med orden om att vi måste protestera och demonstrera för att få ett slut på inskränkningarna av yttrandefriheten som inte är värdigt detta stolta land och folk. Ett land som spelar den bästa fotbollen. Ett land som har de bästa restaurangerna.
Ett land som fostrat Pedro Almodóvar. Ett land där man kindpussas på riktigt.
Då hade jag fått gå till banken och låna ytterligare 30 000 euro för att betala böterna för brottet att uttrycka mina åsikter om den nya lagen.




Källor:  Astrid Menaschan Tobieson/ Fria Tidningen och Thomas Gustafsson





söndag 22 december 2013

Print for sale to help

©Hoda Rostami


























Planen är att utbilda barnen i fotografi så att de själva kan fotografera sin vardag.

Hur finansierar jag mitt fotoprojektet är en fråga de flesta fotografer ställer sig. När möjligheterna att få sina bilder publicerade i tryckt nyhetsmedia minskat och det är svårt att ens få sina kostnader täckta efter ett utlandsreportage så kan en möjlighet vara att sälja bilderna själv.

Bilderna som kablades ut från de jordbävningsdrabbade områdena Ahar och Varazghaan i nordvästra Iran vittnade om barn som levde under extrema förhållanden. 
Fotografen Hoda Rostami, själv född i Iran, bestämde sig för att åka dit och dokumentera och uppmärksamma deras vardag. Målet var att visa på den glädjen och det hopp som trots allt fanns kvar hos barnen. 
Nu säljer Hoda sina bilder för att få in pengar som kan användas till att köpa in fotoutrustning som barnen själva ska få jobba med. Tanken är att Hoda och ett par kollegor ska lära barnen att uttrycka sig med hjälp av en kamera. För att finansiera projektet säljer hon nu sina printar på barnen hon träffade för snart två sedan.

Vem är fotograf Hoda?
- När jag var 19 år fick jag en begagnad analog kamera och med den började jag att fotografera självporträtt. Sedan tog jag nästa steg då jag köpte min första digitala kamera. Självklart var detta grunden till att min passion för fotografering ökade, samtidigt hade jag så många frågor kring "mina rötter och bakgrund".
2011 åkte jag tillbaka till Iran efter nio år i Sverige. Det var då jag började med min serie "Hidden City".
Serien handlade om inranska kvinnors dubbla liv. Ett liv som de levde enligt regeringens religion och tradition och sen deras "hemliga liv" - ett liv som de själva levde i bakom stängda dörrar. Detta blev min första professionella fotografiserie.

-Vad tycker du är det svåraste med att fotografera barn under sådana här förhållanden?
- Den svåraste biten att fotografera var nog barnen. Barnen ser världen kring deras egna liv och de lever mellan två världar - i fantasin och i verkligheten. Därför avstod jag att fotografera i de värsta tänkbara situationerna.  Jag och några andra lekte med dem och gav dem ballonger. Ballongerna gjorde barnen oerhört glada och det gav kanske lite färg i deras vardagsliv. 

-Hur går projektet med att sälja bilderna?-Än så länge har jag inte kunnat få ihop så mycket pengar och försäljningen har fungerat dåligt. Allt på grund av att många hemsidor såsom paypal, diego.com etc har bojkottat Iran av politiska skäl. Det är inte lätt att kunna hjälpa när man inte är en organisation.


Hodas Hemsida kan ni köpa julklappar i form av bilder.

©Hoda Rostami



©Hoda Rostami





















fredag 20 december 2013

After Work still alive

Elvis kopian Mempis Tennessee ©Magnus Sundberg/GP
 


En jul utan Elvis är som ett julbord utan sill

Det ska inte vara någon kopia som leker Elvis varje vecka på en klubb i Memphis Tennessee. Nej till Jul blir det originalet The King Elvis Aaron Presley.
Under min uppväxt i Smålands Jerusalem var det näst intill omöjligt att enas om en gemensam julsång. Diskussioner som bottnade i en stark tro.
Men vi kunde till slut enas om att Elvis var död men att han sjöng som en gud och numera är det en tradition att spela The King under jul.

Till er som fortfarande tvivlar på hans död, citerar jag kollegan Hasse Persson som vittnade om när han var på plats i Graceland augusti 1977 -Elvis är stendöd.

torsdag 19 december 2013

Min bror och jag

Storebror ser dig lille vän. Min bror heter Peter och han har koll på mig, även nu när jag är lite äldre.

Men vem är storebror där ute i den stora världen för oss som jobbar inom media?
Edward Snowden har lärt oss att det finns en storebror som kallas för en NSA men hans riktiga namn är National Security Agency och hans pappa är minsann president i landet fyllt av honung.

Nu varnar Delphine Halgand på reportrar utan gränser för en storebror som man kommer att stöta på i samband med Olympiska spelen i Sochi i februari nästa år.
Human rights activists, media workers, athletes and spectators, all who will attend the Sochi games, will communicate openly, risking compromised data, contacts and, more dangerously, their sources if they are there to investigate. 
Så nu handlar det om att göra det som är självklart för alla som är uttagna till ett OS, det är bara till att börja träna.

Nu anordnar reportrar utan gränser kurser i digital säkerhet och de är behov av vårt stöd.
Men det här handlar väl inte om oss som jobbar lokalt? Vi som får göra förhandsjobb på vasaloppsåkare som vallar sina skidor i den lokala sportaffären eller i bästa fall får följa dem i skidspåren.
Men då tänker man helt fel. Den här storebrodern kallas FSB men han heter Federalnaya Sluzhba Bezopasnosti och pappan heter Vladimir Putin och han älskar vinterlekar. Då ska det inte komma några knattereportrar och ställa till det för storebror.

Vem vet, rätt var det är står aktivisten där med sin utrustning och vill få hjälp med att valla sina skidor hos Nisses skidservice.
I bagaget har han en historia om landet som han av politiska skäl tvingats lämna och med information som man kan spåra hela vägen till storebrors OS i Sochi.
En sak har jag lärt mig av min bror Peter, storebror är man livet ut.

Your donation contributes to the protection of information and the journalists who provide it. Take part in the fight against surveillance - donate to Reporters Without Borders. https://donate.rsf.org/

onsdag 18 december 2013

Retorik och musik



Hassan Rouhani mot Barack Obama.

Omaba släppte sin video i samband med valsegern 2008. Rouhani kontrade med sin video i samband med sina 100 dagar vid makten nu i höstas. Motsättningarna mellan Iran och USA är välkända och i centrum står två presidenter.
Numera har ledarna för de två nationerna en del gemensamt. Rouhani och Obama är båda utbildade advokater, diplomatiskt skolade, de tror att en högre makt vägleder dem rätt i livet och de föredrar svartvitt framför färg när deras budskap ska trummas in hos folket. Här är det en uppgörelse där musiken och politikernas tal blir till vapen i en terrorbalans som styrs av ödet på Youtube.
Oh Yes they can.

tisdag 17 december 2013

Mr Tambourine Man

Sitter i bilen på väg ut på jobb med reportern. Vi pratar väder och vind tills vi båda inser att det inte kommer att hjälpa oss, regnet har Göteborg i sitt grepp och det kan vi inte påverka.
Vi kommer knappt ut på leden innan vi med hjälp av våra drömmar har förflyttas oss till Sydamerika.
-Det är min sista vecka på jobbet säger han och jag tänker att här har vi ytterligare en kollega som drabbats av den så sjukliga smittan - LAS (lagen om anställningsskydd).

Reportern är bara en i raden av unga begåvade kollegor som har valt ett yrke med högst osäkra framtidsutsikter. Den här reportern har lyckligtvis en förmåga att gå vidare utan att fastna i problemen.
Under mina år på tidningen har jag jobbat med flera kollegor som haft den gåvan och som sedan anställts som tandläkare, spårvagnsförare, informationsdirektör, programledare för uppdrag granskning och radiochef över det hela.

Men det var ju här med drömmar.
Jag fick en fråga av mina kompisar som har ett band som ska turnera på olika platser i Mexico City säger reportern. De undrar om jag kan hänga på deras turné och spela tamburin. Då tänker jag att nu är det nog dags att väcka den unge reportern.
Kan du spela? -Nja men jag har takten.

Nästa år får vi se vilka drömmar som slår in. Jag på en tangofestival i Buenos Aires eller reportern på turné med sin tamburin.
Nu handlar det bara om att hålla takten.

måndag 16 december 2013

Robert i Lappland

In Kodachrome Colour
Photograph: Robert Capa. 

Meriter som att ha bevakat fem krig likt Robert Capa imponerar knappast i en tid då de flesta bildjournalister pratar om att de fotograferat fem revolutioner bara under de senaste åren. Rekord som den ryska revolutionären Vladimir Lenin bara kunde drömma om att få uppleva under sin livstid.

Bland de flesta ikoner finns det dock alltid nya historier att berätta. 
Nu berättar en av Robert Capas arbetsgivare John Morris 97 år om hur mästaren inom den svartvita bildjournalistiken även jobbade med färg och kodachrome
Med exempel som daily life for women in Russia, written by John Steinbeck and featured in a 1948 edition of Ladies' Home Journal, och en historia där Capa reser i Norge i början på femtiotalet, med den tidstypiska rubriken på jobbet -A Lapp family in Norway, 1951.  

Nu finns det ytterligare en anledning att ta sig till New York under våren. 
På International Center of Photograpy får man chansen att se hans bilder i färg.  Capa in Color, the International Centre of Photography, New York, 31 January-4 May 2014.

Källa icp och The Guardian




lördag 14 december 2013

Sjärnan som lyser över skåne













Är det någon som ser en stjärna lysa över himlen runt Malmö/Lund kontakta min vän fotograf Anders Hansson. Kommentarer om att det är 2000 år för sent stämmer inte, här handlar det om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Anders Hansson har under året varit på rätt plats på ett flertal platser världen över. Anders är en sann dokumentärfotograf med en stor respekt för dem han fotograferar så jag delar gärna hans uppmaning inför tredje advent. Men snälla skynda er det är snart julafton.


Anders Hanssons bilder ser ni här

fredag 13 december 2013

After Work singel



©Magnus Sundberg/GP

Hur lever man som kvinna och singel vid 35 års ålder, det får man en inblick i den här sju minuter långa filmen singel.
Paula är en Argentinsk kvinna som berättar en personlig historia om sitt liv. Men helt singel är hon inte, hon har uppenbart ett förhållande med sin kamera, ja nästan förälskad i den. Att välja kameran framför sin livs kärlek är det allt för många fotografer som valt. Ett förhållande som håller så länge man har en story att berätta, men vad hjälper det när hjärtat klappar efter den sanna kärlen.

Bilden ovan har som det heter på tidningsspråk inget med artikeln och filmen att göra.
Det gör jag snabbt bot på med bildtexten om att den är tagen på en After Work tillställning  i La Paz Bolivia.Uppvaktning av det mer kreativa slaget. Om det fick önskad effekt i form av ett förhållande eller ett medvetet val att vara fri och singel, eller en skilsmässa kräver dock en mer grävande journalist för att utreda.

torsdag 12 december 2013

Högre makters lobbyverksamhet

©Magnus Sundberg/GP


Hur väger man två personers betydelse för och emot varandra? Edward Snowdens läckor mot en helig faders gärningar?

Det behövdes inga religiösa riter från redaktionen sida, ingen rök från en skorsten efter dagars överläggningar på redaktionen.
En sak är dock säker, vid tre tillfällen har en högre makt haft sitt finger med i spelet över valet att utse person of the year på Time Magazine.Till tacksamhet för Vatikanen och övriga delar av den katolska kyrkan världen över.
Påven och Vatikanen har sedan länge använt sig av bilder som ett hjälpmedel med att nå ut med sitt budskap. När President Obama har en personlig fotograf, har påven tre. Det hade åtminstone Johannes Paulus II  när jag plåtade honom under en mässa år 2000.

©Magnus Sundberg/GP

Uppdraget var att göra ett reportage om Påven och Vatikanen under jubelåret samt firandet av 2000 -årsminnet av Jesu födelse.
Det tog mig en vecka av morgonpromenader i min bästa kostym till pressavdelningen i Vatikanen, och på den tredje dagen hade den pressansvarige lärt sig vad en Hasselblad X-Pan var för kamera.
Vikten av att komma nära påven gick inte att bortse från samt mitt löfte om att påven skulle hamna på Två dagars omslag om jag bara kunde få komma lite närmre. Kanske var det löftet om omslaget som avgjorde att jag på en meters avstånd kunde fotografera Papa, den katolska kyrkans högsta ledare mitt i Peterskyrkan.

©Magnus Sundberg/GP

©Magnus Sundberg/GP
I går blev den nuvarande påven Fransiskus vinnare av den prestigefyllda utmärkelsen att bli on the cover på Time Magazine, för honom tog det nio månader som påve för att hamna på omslaget.


onsdag 11 december 2013

Årets klickmonster i England



88 781 340 personer har när det här skrivs skrattat åt den här videon World Wide. Den ligger i topp hos engelsmännen enligt The Independent.
Kan det ha med galna ko-sjukan att göra?

Lucia i kvadrat



Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia
.

Sjung gärna med när barnen uppträder på sitt luciafirande men tänk dig för innan du sprider bilderna på din blogg, instagram, facebook eller skickar in den som läsarbilden till en tidning.
I år är det flera skolor som infört riktlinjer med motiveringar som för att skydda barnen och värna om deras integritet. Men det går som anhörig att fotografera barnen om man vet om vilka regler som gäller för respektive skola.

När jag tog bilden ovan hade dåvarande justitieminister fullt upp med IB-affären, Norrmalmstorgsdramat och en bordellhärva. Något jag själv var lyckligt ovetande om när jag jobbade med min Agfa Aoutostar X-126 i äkta plast och kvadratiska blixtkuber.
Det kanske kan skada mig att lägga ut den gamla luciabilden på bloggen med tanke på att det är min lillasyster som är Lucia och det faktumet att hon numera jobbar som lärare.

tisdag 10 december 2013

Det var gammalt redan då filmen spelades in



Mer i förrgår än i går och dessutom med en gammal gubbe.
 
Hans första bild publicerades 1917.
Stilrent in i minsta detalj. Skjorta slips och en rock där han gömmer kameran och ett par objektiv.
Glöm dyra tyska och japanska kameramärken, det räcker med rätt blick och kärlek till konsten att fotografera.
 
En av mina favoritfotografer är den ungerskfödde fotografen André Kertész. Att plocka fram en fotobok och vila lite längre med blicken i hans livsverk är en njutning.
I den här gamla filmen får man en inblick i hur han jobbar under en promenad i Paris. Här pratar vi om en mästare i gatufotografi.
För fotografen som tror att det hänger på utrustningen rekommenderar jag en tur på loppisen och vad beträffar klädseln är det åter modernt med trenchcoat.

måndag 9 december 2013

Mentalt på plats i Sydafrika






Mentalt vill jag gärna bevaka Damaskus och Syrien, det känns som det är där som det finns en aktuell historia att berätta, men först måste läkarna göra flera operationer och jag måste bli kvitt infektionen i kroppen.

Joáo Silva sitter på Palais des Congress i Perpignan och berättar om sitt liv som fotograf för kollegor från hela världen. Man ser det inte när han sitter ner, men vi som lyssnar
är kusligt medvetna om att Jáo Silva miste båda benen under ett uppdrag i Afghanistan för New York Times.

Det blev inget Syrien för Joáo efter årets upplaga av Visa pour l`ìmage Perpignan, men han är ändå på rätt plats för att berätta en historia som är aktuell för stora delar av världen.
I fredags levererade han åter en bild till New York Times första sida med en bild från Sydafrika.
Ett land som han växte upp i under en apartheidregim och det var i Sydafrika som han började sin karriär som fotograf. 
Den här veckan skall jag hålla en extra koll efter bilder som är signerade Photo by Joàn Silva for The New York Times. Bilder tagna på en plats där det finns en aktuell historia att berätta och dit de flesta fotografer vill åka till just nu.

Läs även historien om Joá Silva på lensblog
Joao Silva med sin förebild David Douglas Duncan 

söndag 8 december 2013

Medarbetaren som gör en tavla innan lunch


Självporträtt© Cecilia Welin






































På min arbetsplats har vi en medarbetare med en unik kompetens. Cecilia Welin jobbar på tidningen med uppgiften att teckna konstverk till läsarna.

När jobbet känns fyrkantigt och allt för inrutat tar jag gärna en fika med konstnären.
Hon är anställd för sin kreativitet och delar gärna med sig av den förmågan till oss andra som jobbar inramat i ett fast digitalt småbildsformat.
Cissi är inte kollegan som jobbar utifrån strikta raka linjer eller lägger sitt yrkesliv i händerna på control alt delete. I tecknaren Cissis värld på tidningen råder en total konstnärlig frihet. Till sin hjälp har hon sin fantasi, papper och penna. Men visst om det hänger en arbetsledare över axeln och kräver ett resultat inom strikt givna ramar så är det klart att Cissi levererar.


© Cecilia Welin/GP

Att teckna så att det berör läsaren kräver sin artist men även en hel del av betraktaren. Nyfikenheten och lekfullheten kan nog de flesta se i Cissis teckningarna om det så handlar om ett nytt förslag på ett pensionssystem eller ett porträtt på Bob Dylan.

Hur kom det sig att du utbildade dig till tecknare?
-Jag har tecknat sedan jag var liten, i skolan försökte jag få så många lektioner som möjligt i teckning. När jag blev äldre var målet att ta mig in på högskolan för design och konsthantverk.
Jag började teckna kroki på fritiden och jag kom in på Domens Konstskola. Där blev det grafik och måleri innan jag till slut kom in på HDK.
Några år senare sökte GP en sommarvikarie som AD-assisten med uppgiften att skissa annonser. Jag sökte och fick jobbet.
Ett av uppdragen var att göra ett skivomslag till en tävling som hette rockslaget. Det blev starten på min tecknartillvaro på tidningen och några år senare blev jag anställd som tecknare.

©Cecilia Welin/GP

I vilka situationer funkar teckning bättre än bild?
-Där ett fotografi inte räcker till. En illustration byggs upp från grunden och det går att lägga till och ta bort. Det går att skapa situationer och miljöer som kan vara svårt att få fram på bild.

Vilken teknik använder du dig av?
-Jag tecknar både digitalt och på papper, först skissar jag för hand och sedan skannar jag in teckningarna, därefter jobbar jag vidare med teckningen i datorn. Jag blandar de flesta tekniker, blyerts, tusch, akvarell och jag klipper och klistrar.







Bob Dylan© Cecilia Welin/GP











































Hur var det när du började? 
-När jag började som tecknare på tidningen var vi två som tecknade, jag och Ulf Svenningsson, vi gjorde alla jobb för hand och därefter skannades de in. Det var då som bilden hade ett stort utrymme i tidningen.

Hur har tecknandet Utvecklats?
-Allt är numera digitaliserat, men jag har valt att behålla en del av tecknandet för hand. Jag tycker om att blanda olika stilar.

Du tecknar på redaktionen, varför är du inte ute på fältet?
-Jag har aldrig varit någon "bildjournalist" som längtat ut för att skildra verkligheten på plats.
Det passar mig att sitta på redaktionen och skapa mina bilder utifrån en text. Jag jobbar bäst på det viset.

Hur lång tid jobbar du med en teckning?
-Allt från fem minuter till en heldag, det vanligaste är att det tar mellan två och tre timmar att färdigställa en teckning.

Hur ser du på framtiden?
-Jag kommer aldrig att sluta att teckna, om det sedan blir tidnings eller bokillustrationer får framtiden utvisa.


© Cecilia Welin/GP

lördag 7 december 2013

My hometown Borås



Nu är fotografen Per-Anders Petterssons bilder från Sydafrika glödheta.  
TIME lightbox visar nu hans bilder och på facebook skrev Per-Anders i går kväll:
Amazing how I just got 7.057 likes (and counting), 424 shares on a Mandela picture today. I had several hundred likes on my pages today. Facebook contacted me and wanted to link it to the page  and it went crazy as it has 21 million members.

fredag 6 december 2013

Mötet med Mandela

                                                                                                                                                              ©Magnus Sundberg/GP


Druvorna var de bästa man kunde hitta på marknaden, de smakade nyplockade och obesprutade. Men det fanns ett problem, det stod SYDAFRIKA på den lilla plastmärkningen mellan klasarna. 

Varje morgon gick han runt och inspekterade butiken och plockade bort ursprungsmärkningen på druvorna. Han hette Lundgren och kom från Skåne och var butikschef på Tempo. Själv hade jag mitt första jobb som ansvarig för frukt och grönt i affären. Min lilla protest blev att spara plastmärkningarna och därefter placera ut dem bland druvorna och när kunderna frågade om kvalitén blev svaret att druvorna var utsökta men de kom minsann från SYDAFRIKA!

I Sydafrika satt en man som hette Nelson Mandela fängslad för att han hade fel hudfärg, i ett land som styrdes med hjälp av en apartheidpolitik. Kampen mot Apartheid bestraffades med livstidsfängelse. Att fotografera Mandela som fängslad var förbjudet.
Året var 1985 och här hemma skrek vi Free Nelsson på stödgalorna för ANC. Ackompanjerade av artister som Thåström, Wiehe och Afzelius, det var Svensk Rock mot Apartheid.
12 år senare tar jag bilden på Nelson Mandela på plats framför hans hem i Pretoria. Jag var utsänd för att bevaka Göran Persson under hans statsbesök i Sydafrika då han försökte kränga stridsflygplanet Jas Gripen till den sydafrikanska regeringen. Vid det här fototillfället ville statsministern ta chansen att spegla sig i glansen bredvid den frigivna frihetskämpen Nelson Mandela. Det är många statsmän som använt sig av den glansen. Men få som verkat i hans anda.

Att jag själv haft förmånen att skaka hand med honom två gånger och tagit ett personligt porträtt är en annan historia men visst finns det människor och bilder som betyder det där extra personligen. Som minnet av kommentaren över mitt val av att skicka hem bilden som svartvit till redaktionen, Magnus, världen är inte svartvit.
Dagen därpå publicerades bilden på halva första sidan tack vare en verbal bildredaktörs kamp.

I dag sörjer över 50 miljoner sydafrikaner sin frihetskämpe. Stora delar av övriga världen har fullt upp med att tolka hans liv och betydelse i historien.
Nu går tankarna till Nelson Mandela och hans gärningar som advokat, terrorist, frihetskämpe, fånge nr 466, fredspristagare och president.

Jag är stolt över att fått möjligheten att fotografera den man som gjort ett så stort avtryck i historien och som lärt oss innebörden av ordet försoning. Vi kan bara hoppas att den kunskapen lever kvar även efter hans död.
Eller som Mandela själv uttryckte det efter att ha varit fängslad i 27 år på grund av färgen på sin hud

Om jag inte lämnade min bitterhet och mitt hat bakom mig så skulle jag fortfarande vara fängslad



torsdag 5 december 2013

Lämna mobiltelefonen hemma




I dag avslöjar SVT att försvarets radioanstalt avlyssnat ryska toppolitiker åt USA. Samtidigt släpper Washinghton Post nyheten att den amerikanska myndigheten National Security Agency söker upp mobiltelefonernas positioner över hela världen. Nyheterna är möjliga tack vare Edward Snowdens läckta dokument.

Edward Snowden har bara släppt en bråkdel av alla dokument. Vi har fortfarande det största scoopet framför oss, annars hade man väl inte behövt ta till så drastiska åtgärder som att storma in på The Guardians redaktion för att bevittna när journalisterna mot sin vilja förstör hårddiskarna med den känsliga informationen.
Men det vet ju alla inom branschen att man alltid gör kopior på externa hårddiskar, om inte annat så har man lärt sig det av Edward Snowden.

Nu känns det som den här texten redan innehåller för många känsliga sökord så jag får nog sluta här.

365 bilder

I bildtexten står det: 
April 14, 2013. Runners rest inside Kim Il Sung Stadium in Pyongyang, North Korea.  
David Guttenfelder—AP 

Bildredaktören Phil Bicker på Time Lightbox har gjort sitt urval av årets bilder under rubriken 365 bilder.
Jag fastnade för bild numer 104, tagen av den erfarna Associated Press fotografen David Guttenfelder på uppdrag i Nordkorea i april.
Det som intresserar mig är alla frågor kring bilden. Hur mycket är det mina egna förutfattade meningar som styr hur jag läser av bilden? 

Vilka är kvinnorna som är uppklädda till höger i bild och varför är de så ledsna eller är det rädsla? Utsnitt och komposition, hur och varför? Vilken uppgift har soldaterna i skådespelet? Vilken tid hade löparen som ligger utmattad på marken? Vilka tankar bär åskådaren som stöttar sitt huvud mot sin hand? Vilka är männen längst bak och varför sitter de inte ner? Varför är det bara män på åskådarplats? Hur mår man i dagens Nordkorea? Vad tänker de om fotografen? Vilket pris fick vinnaren? Vad hände med löparna som inte kom i mål?

Men kanske låter jag blicken vila lite extra i bilden bara för att jag önskar att det var jag själv som hade tryckt på avtryckaren.
Så här ser bilden ut.

onsdag 4 december 2013

Avbokad resa till Syrien

©Bild:Christoffer Hjalmarsson

Christoffer Hjalmarsson är bildjournalisten som bland annat bevakar kriget i Syrien. Nu är han aktuell med ett reportage i tidningen Fokus från just Syrien. Ett land där pressfrihet är i konkurrens med länder som Eritrea, Nordkorea och Turkmenistan.
Syrien var på plats 176 av 179 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2013. Bara det är en anledning att bevaka landet på plats som journalist. Samtidigt finns det annan statistik om dödade journalister under året och där ligger Syrien i topp och det gör det till en anledning att stanna hemma.

Det finns många obesvarade frågor om hur och varför man bevakar krigets Syrien så jag ringde upp bildjournalisten och ställde några frågor. Christoffer börjar med att förklara att han i dag (läs tisdag) avbokat en resa som var planerad sedan länge, med avresa nu på söndag.

Du avbokade en planerad resa till Syrien idag. Varför? 
-Målet var att, precis som för en månad sedan, när jag tillsammans med min reporter Ivar Andersen tog oss in via Irak-Syrien att genomföra samma väg. Men, det har visat sig att det är politiska spänningar mellan The Kurdistan Democratic Party och The Democratic Union Party i Irak och Syrien därav att gränsövergången skulle vara stängd. Att gå en annan väg skulle vara en för farlig risk som jag inte ville utsätta mig för. Sedan så förändras dagsläget från dag till dag och jag beslutade att inte åka in och utsätta mig(förstå mig rätt) för en onödig risk. 

Hur reagerade du när du hörde att Magnus Falkehed och Niclas Hammarströms förts bort i Syrien?
-Nyheten nådde mig precis när jag anlänt till Afghanistan och jag blev givetvis oroad om vilka dom var? Och det är ju fruktansvärt. Till en början var det ytterst begränsat med information som rapporterades om deras tillstånd eller om vad som hade hänt. Därav att jag blev mer och mer orolig. När mer och mer information blev tillgänglig får jag uttrycka mig diplomatisk och säga att jag själv aldrig skulle begett mig till den regionen i Syrien. Men vi håller alla tummar att det hela löser sig och att de anhöriga får stöd.

Varför åker du till Syrien?
-Flödet av information som kommer från Syrien har tidigare varit rapporter om det tillfälliga dagsläget, skottlossningar, bomber osv. Men precis som andra länder drivs jag av att berätta om människan. Att få ”gräva där jag står” och få vara med och göra människans röst hörd. Och berätta delar av landet som inte berättats om tidigare…

Det pratas om att man inte kan lita på någon i dagens Syrien, att man kan bli såld och förrådd. Hur ser du på det?
-Delvis sant. Jag har lyckligtvis inte råkat ut för detta men jag tror mer på att man kanske ska uppdatera sig med kontakter om man beger sig in. Kolla dagsläget och kolla upp ens kontakter som man har ytterligare en gång. Det är sjukt med tanke på att de som man är inbäddad hos har intresse hos båda parter, delvis att få ut information men även att rädda sitt ”egna skinn”. Som jag också förstått det, det finns inget intresse för pengar i Syrien bland grupper. Jag menar, vad kan du göra med pengar i ett laglöst land?

Du har egna erfarenheter om ett flyganfall i Aleppo förra året, kan du berätta.
-Jag tillsammans med min tolk hade precis anlänt till Aleppo då han, om jag minns rätt skulle köpa vatten. I samband med det så kom det ett flyganfall och de droppade bomber ungefär 150-200 meter ifrån oss. Tryckvågen fick bilen att rucka sig och vi begav oss fort därifrån. En attack kommer sällan ensam. Vid det tillfället var enda gången som jag kände mig riktigt rädd. Sårbar och liten i en stor värld. Givetvis hann jag slänga en tanke till min familj.

Hur är du som frilans försäkrad?
-Jag är rikligt försäkrad, varje dag, oavsett land, även högrisk områden som Somalia, Afghanistan och Syrien. Tack och lov. Dyrt men värt det.
Försäkrad innebär också att vara väl förberedd. Satellit och skottsäkerväst är också en försäkring. Som jag reser med. 

Hur ser du på bevakningen av kriget, vad går vi miste om i rapporteringen?
-Numera har rapporteringen fått ett informativt flöde och det kan berättas i bild och text på ett mer komplext sätt än tidigare. Djupa berättelser från den regionen som Niclas och Magnus begav sig till är precis en rapportering vi går miste om. Allt och inget.

Vilket ansvar tycker du att din uppdragsgivare har när du åker till oroshärdar? 
-Jag skulle nog inte bege mig utan uppdragsgivare. Det beror på att jag litar på mina kontakter och att de backar upp mig om det skulle hända något. Deras ansvar ligger lika mycket hos mig innan man beger sig av. Anledningen till att de ställer sig som uppdragsgivare är ju att de också förväntas av att du har koll på situationen. Sedan kan ju allt hända, dag till dag och allt kan även hända den bästa. Åtminstone att de träder in och bistår med den hjälp som nöden kräver.
Länk till Christoffers hemsida

©Bild:Christoffer Hjalmarsson

©Bild:Christoffer Hjalmarsson
©Bild:Christoffer Hjalmarsson

tisdag 3 december 2013

Utsänd för att sprida ljus



Jag är numera övertygad att inledningen av melodin nu tändas tusen juleljus är skriven för oss fotografer. Emmy Köhler komponerade melodin när fotografin var i sin vagga och mörkret regerade på himlens djupblå grund i Sverige.
Efter söndagens ljussättning med julstjärnor och adventsljusstakar finns det knappt ett ledigt eluttag hemma. Det råder mer ljus än mörker i hemmet till glädje för mig och min elleverantör.

En mästare i ljussättning var Sven Nykvist som hade förmågan att ljussätta scener så att det kändes som någon högre makt var inblandad.
Jag läste om när Sven Nykvist och Ingemar Bergman åkte runt till kyrkor som var byggda långt tidigare än det konstlade ljuset fanns att tillgå.
Filmkonstnärerna var på jakt efter det perfekta naturliga ljuset och tog hjälp av det ljus som strålande in från kyrkfönstren i byggnader som hade planerats och byggts med stor omsorg. Med andra ord var det perfekt ljussatt för den aktuella scenen.

När jag och min kollega Maria träffade Sven Nykvist i hans bostad i Stockholm hade han satt sin prägel på hemmet i form av ljus.
I trappen hängde det en tygbonad med motivet en sol. Sven Nykvist hade med hjälp av en liten filmbelysning även ljussatt solen. Så jobbade en vän av ljuset.

måndag 2 december 2013

Det blåser i mediavärlden

Nu duggar det tätt med nyheter så väl lokala som internationella i mediavärlden. Vilka som toppar är beroende av vad man själv befinner sig i vardagen.

Nu på förmiddagen kom nyheten att VD Ricard Robbstål lämnar företaget som jag själv skrev kontrakt med för en vecka sedan, Stampen Local Media. Man hinner knappt öppna sin mejl innan nästa besked kommer, New York Magazine drar ner sin utgivning från 42 till 26 gånger per år. Men det som berör mig och mitt yrkesval starkast är rapporterna från min hemstad.
I helgen umgicks jag med min ömma moder i Jönköping och då fick jag veta att det stormar kring Jönköpings-Posten. Anledningen är övergången från broadsheet till tabloid, i främsta ledet går blomsterhandlarna som klagar på att det är svårt att slå in blommorna.

sär skriv ningar

Nu sitter man här och försöker hitta det rätta flytet i texten, men det är svårt.
Att verbalisera istället för att jobba visuellt har sina sidor. Inser fördelen av att förflyttas i tid och rum med hjälp av ett par tryck på tangentbordet. Det känns tryggt och torrt att skriva hemma istället för att vara på plats ute i kylan. Men jag föredrar nog jag att möta människan det handlar om på rätt plats, oberoende av väderlek. Men varför ska det vara så svårt med särskrivningar?
Som Bilder och journalistik när det ska vara bildjournalistik.

söndag 1 december 2013

Right time right place with Erik Lindahl


Ironing Board Sam ©Bild Erik Lindahl


Året är 1980 på Peggy`s Patsio Memphis Tennesse.
Det ensamma paret dansar till tonerna av Ironing Board Sam som sjunger och spelar så att bluesgudarna gråter av glädje.Tre set à 45 minuter för ett fåtal besökare, ett ögonblick som hade passerat obemärkt förbi om det inte hade varit en fotograf på plats.

Please allow me to introduce the Photographer: Erik Lindahl från Göteborg.
Erik Lindahl sålde inte likt Robert Johnson sin själ till djävulen, han sålde den till kameran och bluesen, för Erik lever med bluesen. Erik är en av de fotografer som jag skulle vilja byta plats och tid med om det hade varit möjligt. Han har träffat de flesta av de stora artisterna inom bluesen. På rätt plats, rätt tillfälle, rätt ackord och rätt bländare.
Intresset för blues fick han i slutet på sextiotalet. När han sedan praktiserade på en bildbyrå i början på 70-talet fick han fotografera artister som Sonny Terry och Brownie Mcghee när de uppträdde på konserthuset i Göteborg. Några år senare var han på plats i bluesens hemland USA.


                                                                                                                        Willie "Big Eyes" Smith © Bild:Erik Lindahl





























Aldrig i centrum men alltid på rätt plats.
Jag funderar på kopplingen bild och blues, kanske är det texterna som påminner oss om vardagen, lite som dokumentärfotografins .Everything', everything', everything's gonna be alright this mornin'
Ooh yeah, whoaw Now when I was a young boy, at the age of five
My mother said I was, gonna be the greatest man alive
But now I'm a man, way past 21 Want you to believe me baby,
I had lot's of fun I'm a man

I spell mmm, aaa child, nnn  
Muddy Waters, Albert King, John Lee Hooker på och bakom scen. Möten som det med Willie "Big Eyes" Smith som langar över en flaska med orden "Knock yourself out Erik" på turnén i Haag.
Erik har träffat de flesta stora stjärnorna som här, Arleen Brown West side Chicago 1978.


Arleen Brown ©Bild Erik Lindahl






































När jag ber om ett bluesminne berättar Erik om när han fick uppdraget att hämta Lowell Fulson till hans spelning på studentkåren 1980.
- Jag knackade på dörren men Lowell gav sig inte till känna. Dörren var olåst och jag tittade in och upptäckte att han hade somnat, han vaknade och förklarade att han aldrig låser dörren till ett hotellrum. Motiveringen han gav var att "om det börjar brinna kan någon komma in och kasta vatten i ansiktet på mig". Ett glas whisky i baren hann den välklädde bluesartisten med tillsammans med fotograf Erik innan det bar av till konserten.


                                                                                                                                             Lowell Fulson ©Bild Erik Lindahl













 












Eriks vapendragare under resorna över Atlanten var den numera ansvariga utgivaren för Uppdrag granskning den grävande journalisten Nils Hanson. På frågan om ett avslöjande inom bluesen bifogar fotografen en bild på Hanson den yngre. Men att lägga ut en över 30 år gammal bild på en ansvarig utgivare på SVT känns om att jobba med en dold kamera så jag låter bli.

För att ledsaga den oinvigde kommer här några tips som kan frälsa lyssnaren.
De topp fem bästa låtarna enligt bluesfotografen

Nr 1, I pity the fool, Bobby Bland




2.Right place, wrong time med Otis Rush
3.Loneley Man med Little Milton
4.Bad Luck blues med Eddie"Guitar Slim" Jones
5.Sweet sixteen med James Cotton (med Luther Tucker på gitarr)

Tycker ni att det här känns för gammalt och gubbigt skall ni INTE se Eriks senaste utställning som hänger på idrottsmuseet i Göteborg. Där får ni bland annat se änglar likt IFK Göteborgs Torbjörn Nilsson som hänger i luften efter att ha nätat på ett fullsatt Ullevi på 80-talet.
Men om ni vågar närma er en fotograf som sålt sin själ till fotografin och bluesen bör ni köpa Erik Lindahls bluesbok Blue Shots
Oh yeah that Photographer he´s got the blues.

 
Erik Lindahl med Muddy Waters