Presskort

-->

- Har ni pressleg? 

Nej säger min kollega som är vikarie. Aj, aj vi har problem redan vid entrén tänker jag.

Det var i fredags eftermiddag och jag var inte upplagd för någon diskussion om vad vi skulle göra där. Jobbet var solklart från redaktörens sida och vi hade glada i hågen tagit oss till platsen.

Den där lilla plastbrickan där det står Press på är något som det frågas efter på allt fler ställen när man skall göra jobb, utan den i bakfickan stöter man snabbt på patrull.

Mitt starkaste intryck av när jag behövde använda det var i ett skarpt läge i Jerusalem.

Jag var mitt i en folksamling när den israeliska polisen knuffade bort mig och min kamera.

- Är det här pressfrihet skriker jag till soldaten? Det är väl ändå en demokrati?

Han tittar förvånat på mig, viker undan och skjuter iväg en salva med tårgas mot demonstranterna.

Då kände jag mig trygg eftersom jag viftade med ett israeliskt presskort med mitt namn på. Men att ha ett presskort i bakfickan kan även vara en belastning. 

I krigets Syrien får ordet Press numera konsekvenser och det är en snabbt stigande statistik över antalet dödade journalister.

Men nu står vi mitt i Göteborg och försöker komma in på ett jobb. 

Vi klarar av första stoppet vid kassan men en våning upp möts vi av nästa kontroll, en ung tjej som är mer misstänksam mot de två kepsklädda herrarna. 

Men till slut ler hon och tänker förmodligen att ok, om de ljuger om sin profession, så låt det gå för den här gången.

Vi kan andas ut och kliver rakt in i jobbet, chokladmässan på Avenyn.